Dag att dra täcket över huvudet ?

En skit vecka kan väl bra sammanfattas denna veckan. Maken flög till Holland för tävling på måndag. Skrivaren på arbetet sönder m maken hann köpa en ny till arbetet och ringa vår datasupport hjälpa till installera dem. Har de gjort det? Nej. 

Service på maskiner i steril på tisdagen( är ju bra) men efter lunch samtal att pappa kört omkull med sin permomobil pga fibertrasig trottoar och vält ut på gatan och fraktur collum/femoralis. Boka av" mina" patienter och iväg akut. Fullt på vårt sjukhus så han kördes 5 mil bort ... till en grannstad. Jättetrevlig personal men 10 mil per dag att köra från mig. Hem och mata hans katt efter de daliga besöken.

Pappa på akuten( ja han har sagt ok till denna bild) sedan boka av onsdagens patienter då han skulle opereras med en ny höftprotes. Satt där hela dagen och stor del kvällen innan operation blåstes av då de inte hann ta han akut. Försökte få tag på kommunen och diskutera ansvar alla uppgrävda trottoarer  som inte asfalteras efteråt. Tidningen har fått nys om detta och vill skriva om detta då det blivit ett problem dessa " krondiken"  i trottoarer. Igår kväll kunde vi prata med fiberinstallatörsutförarna och idag med kommunen. Alla beklagar händelsen och inget någon vill skulle hända. Idag denna dag torsdag, man bara ville hoppa över :) så ingen sköterska på arbetet pga sjukt barn och så var det inbokat att nya eleven skulle komma och sköterskan var ju inte ens där som är handledaren, haha undrar vad den stackars eleven tänkte om mig. Fått slita själv på arbetet idag parallellt med stressen att pappa ligger fastande sedan tisdag lunch inför den väntande operationen. Vet att han är rädd och vill ha mig där. Ibland räcker man inte till. Ibland kan man bara göra sitt bästa. Det har jag försökt med idag men ändå fick pappa åka in på operation ensam. Jag kom iväg vid kl 14.00 då jag fått lämna återbud till de sista patienterna och det tar mig 1 timme köra de 5 milen efter matat och skött om hans katt. Får sen sitta på sjukhuset  3 timmar innan han kommer tillbaka från operationen som gått bra men han är dålig och illamående. Han väger ju bara 44kg och kommunen är på bra väg att återinföra den " gamla ätestupan" (har ju kämpat för att de gamla ska få kvällsmat tillbaka på sitt boende men inte lyckats i det.) Vet att sonen har blivit lidande denna vecka. Jag har kommit hem sent varje kväll och inte kunnat/orkat stötta honom i sin matte. Men hur man än försöker så räcker man inte till alltid. Jag sa till sonen att vi får ta igen detta till helgen. Jag hoppas att jag då blir tillfälligt avlastad och att någon annan kan hjälpa far i helgen och att jag då kan sitta med sonen och hans skolämnen. Sonen har dyslexi och behöver mycket stöttning och hjälp. Sen får jag rodda en vecka till själv innan min fantastiska make är hemma. Både jag och far saknar honom :). Ursäkta klagovisan. Imorgon är en ny dag och säkert en bättre sådan. Go'kväll