Dyslexi helvetet

 Idag har större tid av dagen gått åt att få information om hur skolorna här där vår son går tar ansvar för vår dyslektiske sons behov. Det visar sig att att hans mellanstadieskola inte skickat med hans utredningar om hans behov av lässtöds hjälpmedel samt sonens specifika läs svårigheter. Ja så nya skolan har inte haft kännedom om detta utan uppdagades i går när vår son ledsen kom hem med ett "F" motsvarande underkänd i ett prov i språk. Man får som förälder dra ett extremt tungt lass både med stöttning hemma och strider med skolan om rätten till hjälp och stöd och skolan här har varit mycket oförstående och okunniga där sonen gått på lågstadiet och mellanstadiet. Min oro var stor men när jag ringde upp hans språklärare i nya skolan och berättade om sonens dyslexi så var hon mycket klok och tillmötesgående. Idag var vi där och gick igenom hur de fortsättningsvis kommer stötta sonen, träffade även en av rektorerna, inte sonens men även det en positiv upplevelse. På högstadiet kändes de mer proffisionella och uppvisade mer ett korrekt ageranda. Det är en skam för Käpplundaskolan att totalt avsakna denna förmåga. Nåja sedan efter mötet på nya skolan cyklade sonen och jag till Kryddan där vi träffade mina gamla arbets kamrater. Så härliga och starka kvinnor och roliga. Jag lyckades riva med mig ett draperi när jag gick. Se i bild hur den lossnat ifrån taket. Pinsamt men det gick lätt att återställa. Tur det. Go'kväll