Vet ej hur gammal mamma är på denna bild men gissar på 25-26 år så kanske 10 år innan hon gick bort. Vår yngsta syster är mer till utseendet lik. Vår bror är väldigt lik henne över ögonen.
Hon fick non Hodgins lymfom och det var som en präriebrand i hennes kropp. 8 månader från hon blev sjuk till diagnos och död.
Hon sa att hon var så orolig för mig för jag flyttade hemifrån samtidigt som hon blev sjuk i magsmärtor.
Vården sa att det inget var mer än "magkatarr" kan idag tänka tillbaka på hur jag då 20 år utan medicinska kunskaper förstod att något var fel. JAG sökte privat vård åt henne så hon fick en gastroskopi där man såg en stor cancer i hennes magsäck. Jag bråkade med läkare på sjukhuset 20 år gammal, min 19 åriga syster tog hand om mamma på sjukhuset då hon på den tiden arbetade som undersköterska där. Hon fick plocka mamma på avföring då mamma var förstoppad , mata och tvätta henne då mamma blev förlamad. Min syster plågades hårt av att arbeta som vårdare åt vår mamma och samtidigt arbeta själv på sjukhuset.
Då fick Jag till ett möte med en av kirurgerna som grät inne hos mamma, en tuff kvinnlig kirurg som vi kom nära vill jag påstå. Jag sa till henne att hon doktorn måste ordna så min syster slapp arbeta med cancerpatienter i slutskedet. Haha jag kan nu imte förstå hur jag kunde vara så tuff. Men denna underbara dr Ulla ordnade detta..., min mamma gick bort den 24/8 1986 och jag var den som körde in henne till sjukhuset där hon avled. Jag var på ridlärar läger på Strömsholm. När jag ringer hem och pratar med mamma så är hon dålig och sökt hela veckan vård men inte fårt någon riktig vård/smärtlindring fast hon var ung cancerpatient och småbarnsmamma. Jag sladdade hem från Västerås och körde fram till mammas dörr. Gick in och sa till dem att vi ska till sjukhuset. Jag körde in henne till akuten gick in och sa till att de fick hämta mamma i min bil då hon har så ont.
Jag sa till doktorn att nu släpper ni Inte hem mamma utan att göra något. Det gjorde de inte. Hon kom aldrig mer hem till sitt hus och familj.
När mamma dog fick vi barn och hennes make inget stöd. Mamma avled på kvällen efter att konstigt nog dagen innan sagt till vår mormor/ hennes mamma- syns imorgon kl 12. Vi tänkte mamma yrade då hon var döende. När mamma dog vid 22 tiden så ringde jag mormor då i Nässjö ca 15 mil bort. Prick 24.00 klev mormor in på mammas/sin dotters rum för att ta farväl. Märkligt....nåja vi barn fick med mammas kläder i en påse på natten och bara " hej då" inget annat. Jag var äldst med mina 20 år... Nåja tiden lindrar sår men inte läker dem. Våra kära är borta men alltid närvarande i oss. Så mamma, ser du oss så ska du veta att det gått bra för alla dina barn och vi vårdar ditt minne alltid.
Idag kom jag hem från arbetet i tid. Jag såg till det då jag behövde det. Fint varmt väder och staden rustar för matfestivalen.
Ja, något rätt måste man gjort? Blivit dubbelt " uppvaktad idag av patienter. En skumpa
och en flaska likör och choklad. Men chokladen var till sköterskan som slutade och flyttade hem till Schweiz. Hallonlikören var till mig. Sött av patienterna att de vill ge mig detta. De behöver inte ju....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar