Efterlyst son i Sälen

Gänget åkte lite skidor på förmiddagen men då det snöade och blåste på tvären kom gänget in efter lunch och åt varma mackor.

 Sonen och vännens son och jag spelade UNO innan alla var åter till lunch.

Snön var nästan i jämnhöjd med fönstret och backen syntes inte i snöröken.

 De vuxna låg och tittade på OS och damernas stafett. Järnspikar vad spännande det var och så bra Kalla var som verkligen fixade Sveriges första guld.

 Några åkte skidor på seneftermiddagen. Vår son var en av dem. Vi som var kvar gick till våffelstugan och åt "Sälens bästa våfflor".

När vi satt där fick vi samtal från en av papporna att vår son lämnade dem och tog liftarna från Tandådalen till oss på Hundfjället. Sonen hade inte sin mobil med! Efter 1 timme hade sonen inte kommit! Lyftarna hade stängt på Hundfjället och mörkret kommit. Men snön och blåsten fortsatte alltjämnt. Jag och maken var ute och letade men ingen son. Nu började jag bli duktigt rädd. Stoppade en pistmaskin och en skoter med fjällpersonal. De organiserade ett sök med pistörerna och jag ringde SOS och polisen. Maken var iväg redan med fjällpersonal på en skoter och letade. Jag sitter bak på en annan skoter och tårarna bränner när jag tittar ut i den mörka skogen mellan hundfjället och tandådalen. Då ringer mobilen och maken berätter att en pistör hittat vår son åkandes i den kvällsöppna backen på Tandådalen. Vicken lycka, när jag var framme satt sonen med skidor på skotern. Jag var så glad och så tacksam att personal som slutat för dagen lade sin fritid till att leta efter vår son och att en pistör fann honom. Jag tackade dem och ringde polisen och SOS och berättade att sonen var återfunnen. Vi kördes hem på skotrar alla 3 men jag vart så tagen av detta och nacken värkte då jag spännt mig så. Så när de andra i gänget nu åker och äter på den fantastiska restaurangen Lammet&Grisen stannar jag hemma i huset själv och tar mig en bastu och ett glas rött och tittar på melodifestivalen. Slutet gott allting gott denna gång. Go'kväll.