söndag 23 februari 2014

Tiggare från Rumänien

Maken och sonen tränade golf på förmiddagen idag och jag tog en promenad under tiden. Det blåste lite men ändå plusgrader så ingen snö på rangen då den smält bort. Fågelkvitter på det och drömmen om våren känns nära. På hemvägen åkte vi förbi en matvarubutik för handla lite till kvällsmaten. Utanför satt en ugn rumänsk kvinna, kanske en 25-28 år med en liten mugg framför sig. Jag har tidigare bara gått förbi och tänkt att det är någon" maffiagubbe" som tar pengarna. Men har ändrat åsikt efter flera reportage i tidningarna om hur eländigt de har i sitt hemland och hur de lämnat sina barn i förhoppning att kunna erbjuda dem en bättre tillvaro. De kvinnor och män gör inte detta för att det är ett " lätt sätt" att försörja sig på. Jag skäms att jag tänkt lite så tidigare. Dessa människor har inget annat. De sitter och fryser i kölden. De har bara kalla tältläger att bo i och detta nu i Sverige och möts av mycket förakt av många dock inte alla. Så idag i affären hade jag inga sedlar eller mynt, det har jag i princip aldrig. Jag använder alltid kort. Så i affären funderade jag på hur jag skulle kunna hjälpa den stackars kvinnan något denna dag. Det var lite men i allafall något, jag köpte en färdig baguett och dryck. På utvägen stannade jag till hos kvinnan. Jag sa att jag tyvärr inte hade lösa sedlar men att jag hoppades att maten var något för henna att äta under tiden hon satt där och frös. Hon sken upp, i backspegeln när jag körde därifrån såg jag att hon torkade tårar ur ögonen. Det kändes skönt om jag gjorde hennes kalla pass något mer uthärdligt. Att någon såg henne och tilltalade henne. Jag skriver inte detta för att det ska se ut som om jag är " så redig och god" utan jag hoppas att fler ser människan som sitter där hela dagen. Jag tror att tigga inte är lätt för någon och fanns andra alternativ så hade de gjort det istället. Tänk om det var min dotter eller son? Någons barn är det som får utsätta sig för denna förnedring. Jag var ute och gick senare på eftermidagen igen och grunnade mycket på hur jag och vi kan hjälpa dem. Kan jag få reda på var de bor här i staden? Jag bestämde mig för att åka till butiken vi handlade i och se om kvinnan finns där i övermorgon och prata med henne och fråga hur hon har det. Hoppas hennes engelska sträcker sig så långt. Go'kväll

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar