Jag borde skämmas

Idag när jag skulle gå hem strax innan kl. 17 så var det fortfarande dagsljus och fågelkvitter hördes. Vad underbart och ett par plusgrader på det. Balsam för en frusen sate som mig.

För 1 1/2 vecka sedan under snöfallen så halkade jag till när jag skulle gå hem från arbetet. Då gjorde det ont i vänstra ljumsken som sedan försvann men morgonen därpå så hade jag ont i högra foten. Jag har sprungit och tränat fast det gjort ont men sedan i torsdag efter löp passet har jag varit svullen och haft ordentligt ont. Idag trodde jag att jag inte skulle kunna gått hem då det smärtade så, men det gick.

 Men ingen träning såsom löpning på 2 veckor nu då sjukgymnasten tror att det främre och mellersta ledbandet på foten som fått en tänjning alternativt brustit lite. Maken tränade dock med cochövervakning. Svingrelaterade balansövningar. Men jag ska inte gnälla, jag borde skämmas över mina lyxproblem. Träffade en kvinna i min ålder, en stark kvinna som för ett år sedan slutade med cellgifter, men som nu igen får cellgifter för att cancern har kommit igen...som ännu en gång får kämpa med tuffa behandlingar och ovisshet. Ja, man får perspektiv i livet och saker får annat fokus. Man skäms över att man då gnäller över en öm fot och nacke...när man borde vara glad över att det inte är livshotande. Det är då man fattar det till priset av att en annan människa har det svårt, då förstår man relationerna och proportionerna över att få vara frisk. Om ändå alla fick vara riktigt friska och alla får må bra i den bästa av världar. Jag skäms och tänker på er alla som har det svårt i livet. Go'kväll