Bryt ihop och kom igen! Så kändes det i morse. Snön bara vräkte ner igår, skottade 5 gånger igår kväll för att hålla rent framför entré och garageuppfart. Det hade ju räckt men kommunens snöröjare har bestämt sig för att jävlas. Vi ligger i innervarv där man lägger upp plogvallen. Är väl ok så, men nu lämnar plogbilen en vall på ca 70 cm hög och 2 meter bred...min entré är ca3-4 meter bred och garage uppfarten en 5-6 meter bred och så måste man skotta sig fram till tomtgräns först i denna hårdpackade upp plogade vall innan jag kan skotta mina uppfarter, jag bara bröt ihop i morse, jag ringde till kommunen om detta igår när jag kom hem och de plogat upp en sådan vall och jag fick skotta 1 timme för att kunna köra in bilen på uppfarten och skottar allt igen för sista gången vid midnatt sedan när jag går upp 5.30... japp då ligger en ny vall där, som tur är har grannen rakt över varit så gullig att han skottat fram en gång åt mig till entrén samt skottat bort vallen bakom bilen. Så jag skottade det andra som var kvar att skotta av, kokandes av ilska, blir sen till arbetet och patienter. Kommer dit med gelearmar, jag kunde inte lyfta dem, mina egna vallar på uppfarter är högre än mig nu så det är tungt att skotta bort snön. Ringde kommunen igen, pratade med samma människa som lovade de skulle prata med föraren, kommer hem ifrån arbetet..ingen ändring. Men tänk så mycket "egen tid" jag fått, jag har haft flera timmar om dagen helt j...la ensam med skottning. "Egentid" är viktigt att har har jag läst någonstans. Sedan drog sonen av laddkabeln till Iphonen och till dator, köpte en ny på teknik magasinet idag, körde in den i datorn och skulle ladda över lite snöiga bilder på mitt trauma, ja då vägrar min apple dator kännas vid teknikmagasinets kopia. Suck suck och ägg på vägen där emellan. Ibland går inget ens väg, Dagens pic- ovan en resort på Saadiyat i Abu Dhabi fantastiskt ställe, där vore jag hellre nu med min egentid än i snöskiten. Är det konstigt att man längtar bort ibland?
Här är vi spelarfruar på charity, "European tour wife foundation" lämnar ett bidrag på twenty-fivethousand dollars only till SNF, children development centre i Dubai. Det är pengar spelarna tillsammans med publik fått in att donera till välgörenhet. Kvinna på bild i Abajja är kvinnan som driver centret. I denna kultur finns ingenstans där barn med olika funktionshinder får utbildning eller träning. Det var en glädje att vara där och se barnen som var upp mot 20 år de äldsta, de dansade och uppträde för oss spelarfruar, vi blev visade det fina arbete denna otroliga kvinna skapat själv och den möjlighet hon ger dessa barn och föräldrar. Så det var en ära för mig att få komma dit som spelarfru representant och få ta del av denna fina kvinna och hennes medarbetares arbete och träffa de duktiga ungdomarna. Förresten lite plus feeling har jag också, fick en fin flaska champagne av en kollega idag som tack för att jag hjälpte honom på hans klinik, när han fick influensan. Det värmde. Älskar ju champagne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar