Ja, ni vet ju nu vad jag tycker om snö och kyla. Ser på väderprognosen att hela veckan väntas snö och minusgrader. Kul, jättekul-not! Sonen har skridskoåkning på onsdag i skolan och hans skridskor är för små och likaså hans hjälm. Bara köp nytt, javisst men det är ytterligare en sak jag måste få tid till mellan skottningar, eget arbete och sonens läxor och träningar. Det känns som om allt som kan gå fel eller emot en gör det just nu. Var uppe på livsmedelsbutiken och handlade mat inför kommande vecka. Där har jag ordnat med mitt ica kort att jag scannar mina varor och betalar själv. Jättesmidigt oftast. Men idag så självklart skulle det inte gå lätt, varför skulle det de? Gör som vanligt, drar mitt kort och får en scanner. Börja handla och drar mig mot kassor och betalterminaler, sätter in min scanner i "tornet" går till betalstation. " Hittar inga varor" byter betalstation men samma visa. Till sist får jag tag på en personal som ser att min scanner finns inte , dvs inget finns inläst på kort till scannern. Jag säger att det vet jag ju och sa summan som stod på scannern. Men bara att lägga upp matvaror på bandet och betala på vanligt vis i kassan istället. Inget ska bara gå min väg. Innan det i morse så fungerade inte min sons mobiltelefon. Detta efter att min broders telefon igår inte fungerade så han tog sitt SIM kort och satte det i sonens exakt likadana telefon för att kolla om det var fel på hans SIM kort. Sedan när de bytte tillbaka till sonens SIM kort ja då fungerade inte sonens SIM kort/ telefon. Blir trött. Förmodligen är jag trött och sliten på riktigt. Inte alltid lätt att rodda runt allt själv. Fantastiska ensamstående föräldrar som gör detta jämt. Full av beundran inför er. Hoppas att ni kanske har egna föräldrar eller svärföräldrar som kan avlasta lite ibland. Har jag tyvärr inte. Men ingen idé sakna något man inte har. Bara det att man ibland tänker att tillvaron kanske skulle varit lite lättare. Tror på allvar att någon nedkallat en förbannelse över mig :). Snöbild på huset är från en tidigare vinter men det är lika mycket snö nu om inte mer.
Jag har även lite glädjeämnen i livet utöver mina "motgångar just nu", jag har blivit nedbjuden till Amsterdam nästa helg, fredag-söndag. Det är till en av makens spelkollegor ( han är spelledig dock) och hans fru. Hon arbetar på KLM så de ordnar en biljett till mig och de frestar mig med att de redan lagt champagne på kylning och jacuzzin väntar. De bor i Hillversum. Jag älskar verkligen Holland och tycker mycket om detta paret. Jag vill åka men kan jag? Ja, det hänger på om jag kan ordna barnvakt till sonen. På mellan bilden sitter jag på makens och min favorit restaurang i Bussum, Holland. En Argentinsk restaurang med det bästa kött jag ätit. Den ligger inte långt ifrån Hillversum kanske jag kunde få med vännerna dit? Om jag åker vill säga.
Detta är mina systrar, syster till vänster i bild bor i Uppsala och hon säger att min son och hennes son kan ta tåget upp till henne i Uppsala, hennes son bor i samma stad som oss och är 17 år, syster till höger bor i samma stad som oss och har också erbjudit sig att sonen kan sova över hos dem, men min son vill ju ha tillgång till sina dataspel. Men sonen kan tänka sig åka till Uppsala sa han. Vi får se, till imorgon måste jag lämna besked till paret i Holland och även om allt ordnar sig, hur ser vägarna ut ner mot flygplatsen? De väntas snö hela veckan. Skulle så gärna vilja åka men det känns lite knöligt nu att ta det beslutet. Mycket om och men. Vad säger ni? Ska jag släppa sargen och komma in i matchen? Skön söndagsavslutning på er cyberpeople.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar