Påfyllnad

Jag tror att vi människor av dag generellt stressar oss igenom livets passager och bygger in mycket måsten i vår tillvaro i jakt på ett bra liv. Ja, man kan då undra, vad är ett bra liv? Det är klart att den definitionen ser olika ut för alla individer. Funderar vi någon gång över vad det är som viktigt för oss i livet? Har vi balans mellan måsten och återhämtning? Fyller vi på med lustfyllda upplevelser? Eller springer vi på i en korridor av måsten? Måste...hinna träna, måste hinna städa, måste hinna med ett möte, måste vara... måste...

Ja, jag vet inte. Men jag har börjat tänka mer på denna balans i mitt eget liv. Sedan kan man inte alltid styra alla yttre förutsättningar som ibland ramlar över en och i periodvis ramlar det mer.
Men jag funderar över vad som är viktigt för mig, jag känner att min familj och närmaste vänner är viktiga för mig. Ja viktigaste faktiskt. Hur vårdar jag det då? Ja, jag försöker men har en bit kvar.
Försöker att tänka på när jag skall göra något, varför gör jag detta och för vem? Man behöver även respektera sig själv och sina behov men man får aldrig göra det på någon annans bekostnad.

Jag har kommit så pass långt att vill jag inte något, ja då gör jag det inte. När det blir långrandiga möten där folk bara pratar för att prata utan att säga något vettigt och jag känner att detta ger mig inget, på denna tid kan jag göra något vettigt istället. Ja, då säger jag ibland -" Jag har inte tid med detta då jag är döende". Då brukar det bli oroliga blickar och folk blir tysta. Ja då fortsätter jag för att lugna de tankar jag riktigt kan ta på, " Är hon sjuk? Har hon cancer" Nej, jag är inte sjuk vad jag vet nu, men varje minut är det mitt liv som tickar på, tick tack,tick tack. Respekt för livet tack. Jag försöker.

Jag är lyckligt lottad, jag vet det. Har så fina vänner och grannar, de vet hur jag avskyr att laga mat när min make är borta. Precis som man kan vara ordblind, sifferblind,ansiktblind så måste man kunna vara "matblind" för jag kan inte laga ätlig och vettig mat. Helt ärligt kan inte det. När min nu bortgånga älskade mormor kom med färdtjänst för att stanna över hos oss, då bjöd jag in taxichauffören att äta mat med oss innan denne vände hemåt igen. Taxin kom långväga ifrån. Då säger min mormor med panik i rösten till taxichauffören, " nej, gör inte det. Hon kan inte laga mat" Haha, vad jag skrattade och taxi chauffören med. Nåja taxichauffören tog risken och åt med oss, det kanske inte var gott men man kunde överleva på det. Mormors kommentar var " det gick ju äta".
Nåja dessa finna vänner och grannar bjuder nästan dagligen över mig och sonen på kvällsmat och en stunds umgänge. Det är kärlek och livskvalité. Det är påfyllnad i livets gång.

" Dagens pic", Stockholms skärgård, sonen paddlar längst fram i den orangea kanoten. Sonen har kul och jag sitter i solen och bara njuter och tittar på. Bilden förmedlar för mig, livskvalitet och ett lugn.