Two to Tango

Vilken dag! Hur viktigt är inte kommunikation? Speciellt att den går åt två håll. Idag vart det lite jordbävnings varning på arbetet. Problemet är våra inbjudningar till träffen för kollegor i staden. Vi har ju slitit för att få ut inbjudningarna i word ifrån min appledator. Sedan började tiden rinna iväg för oss med att få ut inbjudningarna. Vi löste detta förrgår kväll genom att kollegans fru kunde öppna dokumentet på deras dator och skriva ut 72 st inbjudningar i deras hem. Problemet var att jag bett den "andra kollegan" på arbetet skriva ut dem, men när vi arbetade sist i tisdags så förstod jag att kollegan hade det stressigt, för när jag frågade honom på arbetet om han kunnat öppna dokument ifrån mig svarade han att han hade andra saker att göra. Sedan hade han gått hem när jag var klar för dagen. Ja och så kunde ju kollega "etts" fru skriva ut dokumenten. Sedan igår på onsdagen var både jag och kollega etts fru lediga, så kollega etts fru och jag delade då ut inbjudningarna till berörda kollegor i staden. Här gick det nu fel i kommunikationen, klart att jag då skulle kunnat skickat en text till kollega två som fått uppgiften ursprungligen att göra detta. Av randiga och rutiga skäl hann jag inte med det, men idag på förmiddags fikat då alla var samlade talade jag om att vi delat ut inbjudningarna.

Då reagerar kollega två med stor bestörtning, är väldigt upprörd eftersom han fått denna uppgift och han kvällen innan ( läs onsdag) försökt hemma att skriva ut de avtalade inbjudningarna men fått strul på sin skrivare och då valt att skicka inbjudningar till ett tryckeri som tydligen kostade runt tusen kronor. Jag förstår hans bestörtning med all rätt och ja, jag kunde texta honom på onsdagen att vi redan gjort det. Men jag sade att han kunde också hört med mig att han tänkte skicka det till ett tryckeri när hans laserskrivare strulade. Det gjorde han inte utan löste själv sin uppgift. Men när kollega två och jag bestämde att han skulle göra detta så skulle han skriva ut det i hemmet, det var aldrig tal om att skriva ut det på ett tryckeri där och då. Här ser vi att vi båda, dvs undertecknad och kollega två bättre kunde kommunicerat. Det håller jag med om och det tar jag med mig. Men i min analys då vi i korta av tid samt att vi var lediga och kollega ett och två arbetade var syftet att vilja väl och underlätta för kollegorna som arbetade och vi hade möjlighet att vad vi då tror underlätta. Missriktad välvilja helt enkelt. I min värld då hade det i sämsta fall blivit två hemmautskrifter av inbjudning om både kollega två och kollega etts fru hade skrivit ut dem. Trodde inte att tryckeriet var ett alternativ.

Däremot är jag förespråkare av att det kan bli fel ibland men vi måste ta lärdom av det och diskutera som vuxna. Inte skrika ut ilska och frustration och slå i dörrar. Inga är felfri och man måste ha respekt och ödmjukhet för det. Jag förstår hans besvikelse och vill prata om det ur bådas synpunkt. Men viljan och intentionen var att underlätta för kollegan och att vi höll tiden. Hade det varit bestämt att det skulle tryckas hade jag aldrig agerat utan att pratat med övriga kollegor först. Jag ser min del i det och jag hoppas kollegan när vreden lagt sig kan se sin del i det. Jag väntade för övrigt efter arbetet för jag ville prata med kollega två om detta men tyvärr var han upptagen i samtal och min tid rann iväg då sonen skulle på träning.

"Dagens pic"- Disneyland i Paris, när far och son och kusinen på egen hand for dit för en kill- weekend. Tycker att Disney karaktärerna på ett bra sätt fångar upp känslorna idag på fikat.