Perspektiv

Ja, vad ska man göra med resten av dagen?Har ingen riktig lust idag, ska jag ge efter för den känslan eller ta mig i kragen? Det känns lite segt och motigt. Efter arbetet åkte jag och lämnade in syrejoniseringsmaskinen, men det luktar rök än. Förbannade micro pop. Ja, sonen har ju läxor att göra och äta måste vi. Men lusten saknas, man får lite tvinga sig självt. Som att gå i en uppförsbacke. Det var länge sedan det kändes måndag som idag.

När jag arbetade tidigare i en stor organisation, där man inte ägde vare sig frågor eller lösningar på problem man befann sig i, ja då var det tråkig måndag ofta. Arbetskamraterna uppvägde detta under ett antal år, men sedan hjälpte inte ens de. Efter en graviditet som slutade med att flickan dog i magen i den senare delen av graviditeten och med den påföljden att flickan skulle födas fram, trots att jag var planerad för ett snitt då jag hade en tidigare förlossning som varit svår för mig. Denna händelse blev för mig övermäktig, att föda fram den döda bebisen och det tog dessutom flera dagar.

Ja, jag fick en PTSD, post traumatisk stress reaktion, dvs en krisreaktion som blev fruktansvärd för mig och vår familj. Mitt i min svåraste kamp för att själv inte drunkna, satte denna organisation in en fruktansvärd HR strateg med noll lämplighet för detta. Man hade brist på behandlare i mitt yrke och jag behövdes. Det är ju bra, under förutsättning att man fungerade. Det gjorde inte jag. Organisationen hade sin modell för hur man skulle korta sjukskrivningar. Det är ju också bra... om alla fungera lika och är sjukskrivna för samma saker. För mig fungerade det inte.

HR strategen var förutom att vara olämplig även otrevlig, men något gott förde hon med sig. Jag blev så motiverad att bli bra igen så att jag kunde säga upp mig. Det var en kamp men det gick. Jag hade så fint stöd av min familj och min psykolog jag arbetade med då. Så för att göra en lång berättelse väldigt kort, hur gick det då? Jo, ja sade upp mig och öppnade egen verksamhet och vad det gäller HR strategen så förflyttades hon på en tjänst där hon inte behövde vara i kontakt med människor i den omfattning hon hade varit som HR strateg. Har jag ångrat mig? Inte en sekund ännu ( 2 år sedan nu)

I den stora organisationen som självklart har sina fördelar också, där är så mycket toppstyrt och framför allt tungrott. På den tiden jag arbetade där och då även i en chefsbefattning, blev jag många gånger upprörd över den människosynen chefer högra upp gav uttryck för. Service och smidighet präglade inte denna organisation, kanske inte mig själv heller på den tiden. Jag fundera nu själv över skillnaden mot att vara i privat regi och då i den stora organisationen. Nu är det mycket lättare att ge bra service till patienterna och man känner själv att man gör skillnad och det är inte svårt att arbeta över med en extra patient som har ett behov av det. Det är alltid kul att gå till arbetet, då det nu aldrig dyker upp i mejlboxen något direktiv hur man skall hantera diverse situationer eller direktiv över hur lång tid en behandling får ta. Nu tar jag den tiden som behövs. Belöningen nu heter tillfredsställelse.

Se där, att skriva detta gav mig energi igen, då jag insåg att jag är lyckligt lottad, jag mår bra, jag har det bra. Skönt att få perspektiv ibland. Även varit ute med väninnan och deras hund på promenad i regnet som tillförde energi.

"Dagens pic", fångar upp lite av känslan att ibland sitta fast i tråkiga situationer och titta ut på alla som har det så bra och fint. Bilden är tagen ifrån vårt hotellrum i Doha, Qatar.